Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höst. Stämningsbilder från öfre Norrbottens skogsland af Hugo Samzelius. Med en bild: »Parti af Torneälfven vid Tornefors»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullständigt frosthöljdt som på julbordens presentkort med
vintermotiv! Nedfallna, gulnade björklöf hafva
samman-filtats af svamp och frost samt ligga öfverdragna med
samma skira frosthinna, blåbärsriset och ljungen stå spröda
som skörfrusna kvistar, skogsmarken och myrjordarna hafva
afslutat sin alstrande verksamhet och dött i stelkramp, när
nordan tjöt och hagelskuren rasslade, mossbänkarna i
kärrdraget hafva frusit så djupt, att de segt frasa sönder en
hel fot för vandrarens steg — dessa ovala, nedåt
afsmal-nande tufvor, hopvirade af kråkris, mossor och starrarter.
Spindelväfvarna, som i långa sommardagar flitigt spändes
till rof, hänga nu mellan stammarna så fuktiga och slappa,
svagt frostlysande, gungande för morgonbrisen.
I den klara, kyliga luften kan man helt tydligt höra
hvarje ljud, om också långt, långt fjärran ifrån: huru
skatorna föra oväsen framme vid nybygget, huru det
spränger i isen på insjön likt ekot från en kägelbana, huru
domherren hvisslar på sin färd genom löfskogsdungen, där
älgen vridit omkull både asp och ungtall, huru mesen
sisar uppe i furans kvisthvarf och ruskar ned glitterfrost
ur barrknippena, huru hackspetten hamrar i björkens
splint-ved, huru tjädertuppen inne i storskogen lyfter med
brakande vingslag och slår till på myrtallens sviktande grenar.
Från den mossiga marken flyga hjärparna hvinande upp
och gömma sig tätt intill trädstammarna, där de sitta i
godt skydd, nästan omöjliga att upptäcka bakom de
hängande, gulhvita skägglafvarna. Skulle de ej kvittra, när
de flytta sig längre ut på grenarna för att flyga öfver till
ett annat träd, lyckades nog mången liten hjärpe freda sig
för nybyggarens skarpa öga och säkra lodbössa.
Kring källsprånget står ännu mossbädden saftigt grön,
ty där har det frusit otillräckligt och är fortfarande falskt
att stiga; men alla smärre vattensamlingar ligga redan
bottenfrusna. Genom speglande is ser man därstädes mos-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
