- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1892 /
180

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höst. Stämningsbilder från öfre Norrbottens skogsland af Hugo Samzelius. Med en bild: »Parti af Torneälfven vid Tornefors»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ormens rygg stå hennes spår mellan gran och björk fram
till detta gömsle. Tjädern har löpt fram mellan
trädstammarna, och i den lösa snön stå nu hans stora »trefötter»
aftecknade, de spetsiga, karakteristiska skridten, men där
det efter förmiddagens grendropp bildats skare i
köldnätterna, där hafva tårnas benhårda lameller skurit in med
djupa typer. Haren har smugit på silkestass i dalgången
och skuttat fram och tillbaka i ungskogen, räfvens spår
stå snörrätt fram genom buskar och snår, ekorren har
klättrat upp i träd och ned från träd, skogssorken har
dragit långa ränder med trippande små fjät, renen har
vandrat kring och ätit laf från gren och stam.

Med vissa mellanrum har på skogsstigen nybyggaren
rustat i ordning en mängd »flakar» eller giller, hvilka äro
afsedda för det mycket lönande fågelfänget. Här gå tjädern,
orren och ripan sin ofta långsamma men vissa död till
mötes, här ligger gamle tjädertuppen och arbetar flämtande

i långa timmar under slagstockens tyngd–stjärtens

solfjäder är utspärrad, näbbet, ur hvilket blod flutit och
upptinat markmossan, gapar ängsligt, ögonen äro
inflammerade — — han dör dock en gång, om ej förr så när
nybyggaren kommer vankande i sina lappskor och, belåten
öfver präktigt byte, slår ihjäl djuret.

På kvällen träder månen fram ur mörka, jagande
skyar och sprider sitt kalla, tomma ljus ut öfver de
frost-höljda markerna, samtidigt med att norrskenet börjar brinna
på himmelen i darrande strimmor.

Nu tillstundar förvisso vinter, den långa vintern med
köld och mörker, släp i timmerskogen och hunger i
ny-byggarkojan.

Hugo Samzelius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1892/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free