- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1892 /
185

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strecket i almanackan. Skizz af Anna Wahlenberg. Med en teckning af D. Ljungdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till slut steg han förnärmad upp från bordet. När
de inte visade mera allvarligt intresse för att få veta hvad
det var för en dag, så brydde han sig minsann inte om
att tala om det. Det hjälpte inga böner. Han stängde
in sig i sitt rum, slog upp almanackan, och satte sig att
studera formen på det lilla strecket, för att möjligtvis finna
någon ledning. Dagen gick, och det var kanske någonting
ytterst viktigt, som blef försummadt. Han svettades och
blef kall. Han drog fram portföljer och räkenskapsböcker,
bläddrade i bref och handlingar, och under två timmar
ljöd ett oafbrutet pappersrassel inifrån hans rum.

Men allt arbete var lönlöst, och ju mer han såg på
det lilla strecket, ju mer infernaliskt mystiskt såg det ut,
där det stod och pekade ut i rymden, utan att man visste
hvart. När hade han satt dit det, och hvad hade han
menat?

Aldrig förr hade de där små strecken krånglat. De
hade alltid haft sin resonnansbotten i hans hufvud, men
det här var ett vilsekommet får.

Till sist måste han ut i staden och upp på sitt
ämbetsrum. Men göromålen kunde inte distrahera honom.
Så fort han tog någon i hand, såg han honom forskande
i ögonen, och frågade menande och småleende:

»Vet ni, hvad det är för dag i dag?»

På den frågan fick han visserligen aldrig annat än
frågor tillbaka, men omsider fattade han ändå misstankar,
att det var hit i närheten, som strecket pekade, ty man
hade börjat hviska sinsemellan, och en viss
hemlighetsfullhet låg utbredd öfver hela ämbetsverket.

Efter en stund, just då han passerade öfver ett af
rummen, öppnades ytterdörren och ett bud kom in och
aflämnade en praktfull bukett, som togs emot af en hel
grupp herrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1892/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free