Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska eskaderns sista farväl eller Sångarstriden på Mysingen. Humoresk af Chicot. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utför sidor och fallrep som svärmande bin ur en kupa,
fyllde båtarna i en handvändning och började genast draga
af skjortorna. Hvad behagas?
Damernas mer eller mindre hulda anleten rodnade
och bleknade om hvartannat. Inom en half minut skulle
de kanske få upplefva anblicken af några hundra sjögastar,
tumlande om som delfiner i vattnet. Ett slikt skådespel
är visserligen ytterst uppfriskande, men–
Man skonade deras känslor. Hotet fullföljdes inte.
Det stannade vid bussarongerna.
Saken var den, att gastarne riggade af sig till en
kapprodd mellan eskaderns alla båtar.
De hade godt svängrum och smul sjö. Banan sträckte
sig längs skeppen, hvilkas däck syntes fullproppade af
officerare och kamrater, som gestikulerande och med
uppmuntrande hojtningar ifrigt följde detta febrila kattrakande
öfver vågornas graciösa, långsträckta ryggar.
Drängarna grinade godt åt hela tillställningen, som
onekandes tog sig ytterst komiskt ut. I aktern af hvarje
båt stod nämligen en pådrifvare, som skulle markera
årtagens takt och med all makt försöka forcera rodden.
Därtill hade man synbarligen valt de längsta karlarne, och
det var något till lustigt för våra säfliga öbor att se en
sådan där hummelstång med bägge armarna uppsträckta
öfver hufvudet kasta sig framåt i en båge som om han
med febrila slag dragit vefven till en jätteslipsten, hvars
vefskaft varit alldeles för stort och ständigt hotat att draga
honom med till väders. I själfva verket såg det ut som
om karlen haft ackord på att hugga de aktersta roddarne
till kaffeved med sitt hastiga hötande.
Sällskapet passerade Furieux såsom allt för liten »koloss»
att välja till närmare betraktelse och styrde mot Marceau,
det största skrofvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
