Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska eskaderns sista farväl eller Sångarstriden på Mysingen. Humoresk af Chicot. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erna i båten en slängkyss, för våldsamt kostlig att kunna
motstås ens af själfvaste modstulna fröken Bokström.
Också suttade fruntimren som af en gemensam impuls
samtliga sina vid torpet plockade ängsblommor in genom
gluggen.
»Vive la Suéde! Alle vackre flickers skåll!»
smattrade det vildt från den kvafva kattgluggen och äfven
officerarn e på öfre däck följde med i kadett jublet.
Då uppsteg återigen patronen och strök sitt skägg.
Men nu sjöng han själf. Lik en förälskad gammal tupp
med ögonlocken på halfspänn, uppstämde han »Ur svenska
hjärtans djup» i ett bölande, som nog kom från djupet,
för att säga det lindrigaste.
Sällskapet kände sig öfverraskadt, men måste stämma
in å fosterlandets vägnar, ehuru fruntimmernas röster
alldeles drunknade i de skrofliga basarna, hvilkas patriotiska
skrän återkastades från Kuggholmens bistra klippblock i
melankoliska ekon.
Och nu inträffade det stoltaste ögonblicket i patron
Madins långa lefnad.
En högtidlig tystnad hade följt på de sista
»förklingande» tonerna af vår något tunga folksång. Fröknarna
sutto där med nedvikta hufvuden, ingeniör Tevander
skämdes som om han stått vid pålen, och goodtemplaren, som
skrikit gällast, blickade med oro mot sin herre, huruvida
det inte vore bäst att smita . . .
Då brusar med ens marseljäsen ut från Marengos
mellandäck på ett sätt, som blott en vild fransk
marinmusikkår kan smattra till med pukor och trumpeter.
Allas hufvud på hela eskadern blottades.
Svenskarna i båten kände sig öfverväldigade, små,
hjälplösa. (Naturligtvis utom patronen och möjligen
näktergalen). Men fröken Uttersax hade nog savoir faire att vifta
med parasollen och ropa »Vive la France! Vive les francais!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
