Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska eskaderns sista farväl eller Sångarstriden på Mysingen. Humoresk af Chicot. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan var nu tio på förmiddagen. Afresan skulle
ske precis tolf. Det hade blifvit allt lifligare ombord
på eskadern. Signal efter signal flög upp på Marengos
kryss-stång och repeterades prompt på alla de andra
skeppen. Man öfverhalade trossar och stufvade in båtar.
Hvis-selpiporna skuro allt oftare genom luften och röken ur de
väldiga skorstenarna började vältra fram i svarta kolonner.
Åtskilliga skärgårdsekor foro af och an mellan
kolosserna, utbjudande höns och kycklingar. »Pull, pulll»
skreko gummorna, hvilket ju inte var så dåligt gissadt af
folk, som aldrig förr hört ett franskt idiom.
Vid detta laget syntes ändtligen den gamla segelbåten
med fru Watz och konsorter skjuta fram från Snappudden.
Den satte kurs på Marceau, dit äfven patronen lät
drängarna ro.
Bägge partierna träffades. Watzisterna, som under
vägen blifvit förökade med två mindre välskapade
skolfröknar, sågo mycket hemlighetsfulla ut, hälsade stramt
och skyndade ombord med sin stora laddning buketter
och jordgubbskorgar. De utdelade de sämsta bland
matroserna, som grinade muntert, bugade sig, stucko blommorna
i bussarongen och mumsade jordgubbar under utstötande
af sina lifliga »Vive la Suédel»
Men samma människovarelser, som i går voro så
»glada i» plebs, hade hvarken ögon eller öron för folket
i dag. Den andra divisionens seger lämnade dem ingen ro.
Fru Watz hade stuckit handen under sin robuste
mans jättearm och bogserade honom till officersmessen,
hvilken man lätt kunde upptäcka på de ut- och inlöpande
uppassarne, alldenstund officerarne just nu höllo på att
frukostera.
Med herrskapet Watz i spetsen marscherade hela
sällskapet in i Marceaus ståtliga »Carré des officiers»,
ställande sig välvisligen längst ned vid dörren, för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
