Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska eskaderns sista farväl eller Sångarstriden på Mysingen. Humoresk af Chicot. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skriften »Souvenir des Aspirants du ’Marceau’. Le 21
Juillet 1891».
Behöfver jag säga, att deltagarne i fru Watz’ djärfva
revanche sågo tillräckligt genomsvallade ut af det storartade
i sin triumf? Ack, ingen tryckfärg är nog svart att ge
en tillräckligt prägnant bild af det djupa förakt, hvarmed
de nu blickade ned på sina forna idoler, matroserna, lika
litet som de småleende, mångtaliga sneglingar, för hvilka
gubben Madins parti blef ett mera stadigvarande offer.
Också bad fröken Uttersax med nedslagna blickar, att de
skulle få fara därifrån och i näktergalens ljusgrå ögon
trängde bittra tårar.
Men herrarna voro inte fullt så sensibla och därför
följde den hvita båten de stolta segrarna till Furieux, dit
dessa farit för att hämta upp ytterligare troféer.
Trappan var där redan intagen, men den tjocke
agenten krånglade sig upp på »krinolinerna» (torpedonäten)
och gestikulerade och bölade sig äfven där till en massa
band, så att de käcka damerna under herrskapet Watz"
entreprenanta ledning nu kunde dekorera sig med äfven
»Furieux» på andra armen.
Men nu ringde eskaderns klockor åtta glas, hvilket
var detsamma som klockan tolf. Svenskarna stötte från
sidan under ömsesidiga energiska viftanden och lefveskrin
för de respektive nationerna.
Och så inträdde en nästan högtidlig tystnad. Man
hörde intet af det förr i tiden så döfvande ljudet från spel
och kettingar. Tyst gledo de ofantliga ankarena upp under
bogen och omärkligt började pansarkolosserna skjuta fart
söderut, med Marengo i spetsen. Samtliga svenskar
in-clusive torpargummorna hade stigit upp i sina båtar,
tillropande fransmännen ett kraftigt farväl från våra landamären.
De fleste deltagarna i denna ovanliga scen kände nu
kanske mer än någonsin det melankoliska intrycket af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
