Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Fredrik Pacius, af Zach. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han var nöjd. Det gick icke, som det ofta går med en
amatörpersonal — och han förde ju mest amatörer i fält
— behjälpligt, oklanderligt; det gick fulländadt, såsom för
ingen annan.
Lägg nu detta tillhopa: det stortänkta i komposition
med det samvetsgranna i utförandet, och jag frågar herrar
artister i hvilken konstgenre som helst, om icke en sådan
man är den fullgiltiga inkarnationen af en sann konstnär.
Pacius var utan tvifvel i grunden af sitt diktarlynne
romantiker, och därom vittna icke få äkta pärlor af den
ädlaste romantik, men man måste tillägga: han var det med
klassisk skola. Från en sådan hade hans lärare, Ludvig
Spohr, utgått, och Spohr var i en tidigare period Pacii
förebild, som han älskade och aldrig förnekade. Men den
vekhet, stundom sentimentalitet, som utmärkte Spohr, antog
efterhand hos Pacius en kraftigare gestalt, som blef
själf-ständig.
Där kom en fläkt af Beethovens titaniska genius, och
förändringen begynte märkas efter den förtrognare
bekantskapen med Händels Messias, som Pacius anförde våren
1840 i Helsingfors. Från denna tid kom liksom en ansats
af Händels halleluja in i Pacii tonskapelser; men han stod
icke stilla, oberörd af sin tid. Här i Finland hörde han
knappt något annat, än sin äldre tyska skola. Men när
han kom ut 1869, hörde han Wagner och nyromantikerna.
Som äkta klassiker, afskydde han dem i början grundligt,
jag hörde honom affärda dem med det snäfva omdömet:
»grosse Ansätze und kleine Spriinge». Men efter hand
modifierade han detta omdöme. »Der Kerl (Wagner) hat
doch etwas grossartiges.» Det var das grossartige, som
slog an. Och när Pacius, till allas förvåning, framträdde
i aftonskymningen af sitt lif med Loreley, väckte det ej
mindre förundran, att tydliga spår af nyromantikerna inflöto
i detta sista diktverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
