Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Sonja Kovalevsky, af Walborg Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej från trycket utkomna berättelsen »Vera Vorontsof», ett
par fragment ur större ofullbordade arbeten, samt några
tidningsuppsatser om George Elliot och den ryske satirikern
Saltykof-Tschedrin — det är allsammans. Att med stöd
af ett så ringa material förutsäga hennes framtid som
författare är svårt — hon hann ju icke mer än debutera
som sådan. Men att det var en ovanligt lofvande debut
torde icke vara tu tal om, och lika visst är också, att hon
mer än de flesta ägde alla förutsättningar att med tiden
intaga en rangplats på detta område. Med en liflig fantasi,
en öppen och förstående blick, som ytterligare skärpts af
hennes vetenskapliga studier, och en varm sympati för allt
mänskligt förenade hon en sällsynt rik erfarenhet från ett
rörligt och omväxlande lif, som bragt henne i beröring
med de mest olikartade personligheter och låtit henne
blicka in i de mest skiftande förhållanden. Berättigar icke
detta till stora förhoppningar om hvad hon kunnat bli,
i fall det förunnats henne tid att utveckla sina möjligheter
och nå full mognad?
Men hennes kanske största förtjänst, det som utmärkte
henne framför många andra, var att hos henne författaren
och människan aldrig blefvo två skillda personer, utan att den
enes goda egenskaper fullt och odeladt återfunnos hos den
andra — samma enkla naturlighet, samma mottagliga
sympati, samma fullständiga frihet från allt koketteri och all
aflektation. Och allt detta förhöjdes ytterligare af en
anspråkslöshet, som verkade så äkta och osökt, att man nästan
upphörde att förvåna sig öfver den, öfver att en kvinna i
hennes snart sagdt enastående ställning kunde vara så litet
fåfäng öfver hvad hon uträttat, liksom öfver alla de
utmärkelser hon vunnit. Det hände nog mer än en att
första gången närma sig henne med en tryckande känsla
af respekt, en viss obehaglig fruktan, att man i hvarje
ögonblick skulle bli obarmhärtigt påmind om sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
