Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fågelfrie. En berättelse af Selma Lagerlöf. Med 6 teckningar af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i skogsbäcken, som sprang upp under bergssluttningen.
Ingen sökte de fredlöses spår under det lustigt porlande
vattnet.
I förstone blefvo de jagade som vilddjur. Bönderna
samlades som till skall på björn eller varg. Skogen
omringades af bågskyttar. Spjutbärare gingo in där och
lämnade ingen mörk klyfta, intet risigt snår outforskade.
Medan det larmande drefvet gick fram öfver skogen, lågo
de fredlöse i sin mörka håla, andlöst lyssnande, flämtande
af förfäran. Härmed höll fiskaren ut en hel dag, men
han, som mördat, jagades af outhärdlig ångest ut i det
fria, där han kunde se sin fiende. Då blef han upptäckt
och jagad, men detta tycktes honom sjufaldt bättre än att
ligga stilla i maktlös overksamhet. Han flydde undan
sina jägare, åkte utför bråddjup, hoppade öfver strömmar,
klättrade uppåt lodrät bergvägg. All fördold kraft och
färdighet inom honom framlockades af farans eggelse.
Hans kropp blef spänstig som en stålfjäder, foten sprang
ej miste, handen släppte ej fäste, öga och öra uppfattade
dubbelt så skarpt som fordom. Han förstod hvad löfven
hviskade och stenarna varnade. Då han öfverklättrat en
brant, vände han sig mot förföljarna, sändande dem
spe-glosor i bitande rim. Då de hvinande spjuten hväste,
grep han dem blixtsnabbt och sände dem ned mot
fienderna. Då han trängde fram mellan piskande grenar,
sjöng någon inom honom en äredikt om hans färd.
Där löpte den kala bergsryggen fram genom skogen,
och ensam på dess brant stod den skyhöga furan. Den
brunröda stammen var bar, men i den grenrika toppen
vaggade roflågelnästet. Så öfverdådigt modig var nu den
flyende, att han steg dit upp, medan förföljarna sökte
honom på de skogiga sluttningarna. Där satt han,
vridande nacken af unga hökar, medan jakten drog fram
djupt under honom. Hökhane och hökhona foro hämnd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
