Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fågelfrie. En berättelse af Selma Lagerlöf. Med 6 teckningar af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tord skrattade stilla. »Än om någon har en mor,
som tigger och ber en att ta fars brott på sig. An 0111
en så lurar bödeln på hans arbete och flyr till skogs. An
om någon blir dömd fredlös för ett fisknäts skull, som
han aldrig sett.»
Berg Rese slog knytnäfven i stenbordet. Han var
vred. Där hade denne fagre ungersvennen gått och kastat
bort hela sitt lif. Ej kärlek, ej ägodelar, ej anseende bland
män kunde han vinna efter detta. Den usla omsorgen
om mat och kläder var allt, som återstod honom. Och
den dåren hade låtit honom, Berg Rese, gå här och
förakta en oskyldig. Han bannade honom med stränga ord,
men Tord blef ej ens så pass rädd, som det sjuka barnet
blir för modern, då hon bannar det därför att det förkylt
sig genom att vada i vårbäcken.
* . *
&
På ett af de breda, skogbevuxna fjällen låg ett mörkt
tjärn. Det var fyrkantigt med så raka stränder och så
skarpa hörn, som om det blifvit gräfdt af människor. På
tre sidor omgafs det af branta bergväggar, vid hvilka
granarna klängde sig fast med armstjocka rötter. Nere vid
tjärnet, där jordtorfvan så småningom blifvit bortsköljd,
stodo dessa rötter upp ur vattnet, bara och krokiga och
underbart vridna om hvarann. Det var en oändlig massa ormar,
som på en gång velat kräla upp ur tjärnet, men trasslat
ihop sig och blifvit stående. Eller det var en mängd
mörknade skelett efter drunknade jättar, som tjärnet velat
vräka upp på land. Armar och ben krökte sig om
hvarandra, de långa fingrarna gräfde sig ned i själfva klippan
efter fäste, de ofantliga refbenen bildade hvalfbågar, som
uppburo uråldriga träd. Det hade dock händt att de
järnarmar, de stålhårda jättefingrar, h varm ed granarna höllo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
