Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fågelfrie. En berättelse af Selma Lagerlöf. Med 6 teckningar af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarje stormil, som kunde tränga in mellan
trädvimlet, förde de torra löfven i prasslande hvirflar uppåt
stigen. Tord tyckte gång på gång, att någon gick bakom
honom. Han såg sig ofta tillbaka. Stundom stannade han
för att lyssna, men förstod, att det var bladen och vinden
och gick vidare. Så snart han åter började gå, hörde
han någon komma dansande på silkefot uppåt sluttningen.
Små barnfötter kommo trippande. Älfva och rå lekte
bakom honom. Då han vände sig om, var där ingen,
alltjämt ingen. Han knöt näfven åt de prasslande bladen
och gick vidare.
De tvstnade ej därmed, men de togo an en annan
ton. De började hväsa och flämta bakom honom. En
stor huggorm kom glidande. Den etterdrvpande tungan
hängde ut ur munnen och den blanka kroppen lyste mot
de skrumpna bladen. Bredvid ormen tassade en varg, ett
stort magert gråben, som beredde sig att hugga fast i
hans nacke, då huggormen slingrade in mellan hans fötter
och stack honom i hälen. Ibland voro de båda tvsta,
liksom för att nalkas honom obemärkta, men strax därpå
förråddes de af hväsandet och flämtandet, och stundom
slogo vargklorna klingande mot en sten. Tord gick ovill-
O O O o
korligen allt fortare, men djuren hastade efter honom.
Då han kunde tro, att de voro på två stegs afstånd och
beredde sig till språng, vände han sig om. Där fanns
ingen, och det hade han vetat hela tiden.
Han satte sig på en sten för att hvila, och då lekte
de torra bladen vid hans fötter som för att förlusta honom.
Där voro de, alla skogens blad: klargula små björklöf,
rödbrokiga rönnblad, almens torra, brunsvarta blad, aspens
sega, klarröda och säljens gulgröna. Förvandlade och
skrumpna, ärriga och kantstötta voro de, och mycket olika
de dunmjuka, ljusgröna, finformade skifvor, som för några
månader sedan rullades ut ur knopparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
