Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fågelfrie. En berättelse af Selma Lagerlöf. Med 6 teckningar af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luften och for in i det nedböjda hufvudet. Berg Rese for
till marken med hufvudet före, hela kroppen tumlade
efter. Blod och hjärna sprutade fram, yxan ramlade ur
såret. Mellan det tofviga håret såg Tord ett stort, rödt,
gapande hål efter ett yxhugg.
Nu kommo bönderna inrusande. De blefvo glade
och prisade gärningen.
»Nu står din sak väl,» sade de till Tord.
Tord såg ned på sina händer, som 0111 han där
märkte de fjättrar, hvarmed han släpats fram till att döda
den han älskade. Det voro som Fenrisulfvens, smidda af
intet. Af vassens gröna dager, af skogens skuggors lek,
af stormens sång, af löfvens prassel, af drömmars
tjusning voro de skapade. Och han sade högt: »Gud är
stor.»
Men åter kom han in i sin förra tankegång. Han
föll ned på knä vid liket och lade sin arm under dess
hufvud.
»Gören honom intet,» sade han. »Han ångrar, han
vill gå till de heliga grafvarna. Han är ej död, men
fängslen honom ej. Vi voro just färdiga att gå, då han
föll. Den hvite munken ville väl ej, att han skulle ångra,
men Gud, rättfärdighetens Gud, älskar ångern.»
Han låg kvar bredvid liket, talade med det, grät och
bad den döde att vakna. Bönderna lagade en bår af några
spjut. De ville bära storbondens lik ned till hans gård.
De hade vördnad för den döde och talade sakta i hans
närhet. Då de lyfte honom på båren, steg Tord upp,
skakade håret ur ansiktet och talade med en röst, som
skälfde af snyftningar:
.Sägen då till Unn, som gjorde Berg Rese till en
mördare, att han blef dödad af Tord, fiskaren, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
