Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristus och Magdalena af Viktor Rydberg. Till en tafla af Albert Edelfelt jämte en af bildning af Jakob Kornelissens Kristus och Magdalena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den finska folkvisan 0111 Maria Magdalena, sjungen
till en af de gamla Kalevalalåtarna, var ett barndomsminne
hos Albert Edelfelt. Det återkom en dag och ställde sig
in i en omgifning, som var ett barndomsminne äfven:
insjön med de speglande näsen, kantad af björk och furu.
Magdalena trampar de gulnade bladen, som björkarna fällt
öfver strandhöjdens vissna gräs. En vandrare nalkas. Han,
som är när oss alla dagar intill världens ände, står inför
henne i den karelske herdens dräkt. Ty hans hembvgd
omsluter insjöarna där borta i Karelen lika väl som
Gali-léens sjö. Han är så hemma i de finska skogarna som
bland olivlundarna i Judaland och cederdungarna på
Libanon, och han bär den klädsel, som de betungade bära,
hvarän hans väg går fram. I den är han igenkänligast
som deras broder. De armodets plagg, som
inbillnings-kraften gifver honom, med olika stoff och snitt hos olika
folk och i skilda århundraden, ikläder han sig gärna —
så gärna den nordiske herdens långrock och näfverskor
som den helleniske herdens kiton och sandaler. Bysantinske
målare — västerländske äfven — ha räckt honom
ärke-biskopsskruden att ståta i vid högtidliga tillfällen. I den
torde det vara svårast att igenkänna nasarenpn för dem,
som mött honom i evangelierna.
Den karelske herden står framför Magdalena. Några
ord från honom, en blick ur det ädla anletets outgrundligt
goda ögon ha böjt den rike mannens dotter till jorden,
knäppt hennes händer, vätt hennes kinder med gråt. En
vindfläkt krusar insjön, och solen sprider öfver stränder
och vatten ett sken, som genom björkarnas höstliga
bladverk gjuter en gloria kring hugsvalarens hufvud.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
