Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Jonas Ludvig Almqvist, bedömd af sig själf och af Fredrika Runeberg. Bref meddelade af Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupt romantiska folk! Gud har gjort det annorlunda. —
Tonarten i Kalevalas poesi anslår mig mycket: poesin i
Ljungblommorna är ganska rörande, framför allt den ensliga
bilden af Kantele — den urgamla lyran, — arm,
förglömd, bortkastad, men återfunnen och ånyo älskad, älskad
mångdubbelt. Romansen om Anni är djupt skakande. —
Farväl för denna gång! Vi se hvarandra åter, på ett eller
annat sätt; om aldrig i kroppens verld, dock säkert någon
gång i själens.
Högaktningsfullt. C. ]. L. Almqvist.»
Jag såg aldrig Almqvist. När jag sökte honom i
Stockholm sommaren 1843, var han på resor.
Såsom ett tillägg till hvad jag i Svea för 1892
meddelat om Runebergs stora beundran för Almqvist, tillåter
jag mig att här bifoga professorskan Fredrika Runebergs
något skiljaktiga åsikt, uttalad i tvenne bref till en
förtrogen vän, af hvilka bref följande är ett utdrag:
»Borgå 30 Juli 1842.
. . .Jag skulle gerna prata med dig om Almqvist, jag
har bra mycket, som jag är ond på honom för, icke kan
jag försona mig med Marjam och många andra saker,
sammaledes ej med hans Går an, i afseende å hvilket
sista jag förfar alldeles på tillbörligt manér, ithv att jag ej
läst den. Jag törs knappt säga mina inkast åt Runeberg,
tv han blir ond, för honom står Almqvist i all gloria,
men, som sagdt, jag är ofta missnöjd med honom
(Almqvist), så mycket jag än i annat älskar honom. Mig
svnes han ha något tveke af sagans paradisfågel, som inga
fötter hade, tv på jorden har han intet fotfäste. Vill han
någön gång sänka sig ned på den, så uppbärs han icke
af fötter, utan sölar då ned sin granna fjäderdrägt i stoftet.
Dock i sanning, som Runeberg säger: »han är icke för
1 00
spenabarn», och jag pretenderar dock att förstå honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
