Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Fårön. Några minnen från en sommarfärd af Frans Hedberg. Med 4 teckningar af B. Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utanför med sin bruna våd i storseglet och snart löper
välbehållen in i Kvrkviken igen, så blir också glädjen så
mycket större.
4-
Bland Fåröns största märkvärdigheter, fastän visst icke
af det gladaste slaget i nationalekonomiskt hänseende, räknas
med rätta det stora flygsandsfältet vid nordöstra spetsen af
ön, där det intar en rymd af betydligt omfång. Fält är
kanske likväl icke den rätta benämningen; det är snarare
ett helt berg af den finaste, mest rörliga hvita sand, och
kallas också på Fåröspråket »Orgahaug». Man färdas dit
förbi kvrkan och gården Möllner, där öns poststation är
belägen, vidare förbi en annan, större gård vid namn
Gåsmora, och sedan man därpå farit igenom en omväxlande
trakt, där utsikten ibland vidgar sig öfver åkertegar och
träsk, stannar man plötsligt midt inne i en ganska tät
furuskog, alldeles invid en mindre gård, innanför hvars
inhägnad en vackert grönskande trädgård är belägen. Men
när man vänder ryggen åt den lilla trädgården, är man
redan vid flygsandens förpostkullar, man skymtar-hvita
konturer mellan träden, som om där låge snödrifvor, och
sedan man gått tjugu eller trettio steg framåt i en vikande
sandmvlla, som sjunker undan för fotterna, står man
plötsligt midt framför det på denna sidan långsamt
uppstigande sandberget.
Och den vandring som nu börjar, är både egendomlig
och mödosam. Det väldiga sandberget stiger uppåt med
jämn höjning, och för hvarje steg man tar, sjunker foten
ned som om man ginge i nvfallen snö. Men när man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
