Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Fårön. Några minnen från en sommarfärd af Frans Hedberg. Med 4 teckningar af B. Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträcker fram sina grenar, liksom anropade hon om hjälp,
och man tvekar länge nog innan man vågar gifva sig af
utfor, så halt och halsbrytande ser det ut. Men det är i
själfva verket icke så farligt, ty hal är sanden icke, den
tvärtom hejdar farten icke så obetydligt, äfven om den i
tätt rinnande rännilar silar med ned i dalen.
Men, innan man på detta sätt åkt den kortaste vägen
utför som på en rutschbana, kastar man förvånade och
beundrande blickar på en utsikt däruppe på platån, en
utsikt som söker sin like i på samma gång storartad vidd
och nästan förfärande ödslighet. Så långt blicken når ser
man åt vänstra sidan det väldiga sandfältet sträcka sig,
emellanåt brutet af halft uppstående träd, och där
sandöknen slutar, vidtager ett skogbevuxet strandbälte och där
bortom hafvet, det härliga hafvet, hvars blåa spegel synes
ännu djupare i färg genom jämförelsen med allt det hvita
man har omkring sig och genom skogsbältets mörka,
allvarliga grönska, som skiljer det från sanden. Och längst
bort vid svnranden till vänster sträcker sig det för seglarne
^ r> n
så ytterst farliga Sal vo ref långt ut i sjön, och man skönjer
tydligt det hvita skummet af en fräsande bränning, som
spolar de kantiga klipporna, invid hvilka så många raska
seglare funnit en förtidig graf. Där går bland öboerna
hemska sägner om denna farliga udde, sägner från flydda,
mindre människovänliga tider än våra, då skeppsbrott och
strandningar betraktades som lyckliga tillfälligheter, då
strandvrak ansågs och tillvaratogs som rättfånget gods och
då skördarna från det oroliga hafvet voro flera och mera
gifvande än de som jorden kunde skänka. Men nu hafva
sederna blifvit mildare; vid de farliga kustrefven vänta 1111
tidsenliga räddningsbåtar, förda af modiga, själfuppoftrande
män, och seglaren behöfver inte längre rädas för Sal vo
ref, förbi hvilket l:åröns vackra fyr leder honom i de
mörka höstnätterna, när stormen tjuter och vågorna piska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
