Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Fårön. Några minnen från en sommarfärd af Frans Hedberg. Med 4 teckningar af B. Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norr. Men naken som den är, utgör denna holme
skådeplatsen för ett det rikaste och mest egendomliga
djurlif som man gärna kan tänka sig. Där häcka
nämligen hvarje sommar stora skaror af måsar, här kallade
»mavar», och ägarne till gården skatta af deras ägg, tre
ur hvarje rede, hvilket ligger alldeles öppet på
berghällen, eller bland det korta starrgräset vid stranden.
När man närmar sig den lilla holmen, lyfta alla dessa
hundraden af fåglar från stenarna, där de sitta i långa
rader, och fylla luften med hvinandet af sina vingar och
med det mest bedöfvande skrik, medan de kretsa omkring
den störande i allt tätare ringar, anförda af en mindre
fågel med svart hufvudhätta och klufven stjärt, som svties
djärfvare och snabbare än alla de andra, och som därför
också af befolkningen kallas för Mavekungen. Kommer
man dit ned den tiden då ungarna ännu inte äro flygga,
ser man dem i långa rader, snarlika små gråa råttor, kulta
af neråt stranden, hastigt plumsa ner i vattnet och med
raska simtag gifva sig af ut till småskären och stenarna i
grannskapet, där de dröja till dess faran är förbi. När
ägaren till Marpesgården förde oss dit öfver, hade han sin
hund med ut på ön, och när denne landsteg, skall man
tro att det blef lif utaf bland den vingade skaran. Men
hunden var gammal och van vid fåglarnas skrik och väsen,
och endast en och annan gång då Mavekungen slog allt
o O o o
ior nära efter hufvudet på honom, gjorde han ett språng
och nafsade efter den ursinnige herskaren på holmen, som
dä blixtsnabbt kastade sig upp i luften för att i nästa
ögonblick återigen måtta med sin hvassa näbb efter hundens
hufvud. Utom de stora mavarna, hvilka icke spela någon
obetvdlig roll i gårdsägarnes hushållning och därför
omhuldas pä allt sätt, — det är till exempel aldrig fallet att
man skjuter en fågel eller gör den rika kolonien något
annat ohägn än tager sin tribut af de stora, gråfläckiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
