Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Fårön. Några minnen från en sommarfärd af Frans Hedberg. Med 4 teckningar af B. Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frukosterat. Men den gången fingo de båda korparna
sannerligen ingen mat, om de också ändå fingo sina fiskar
varma. Det var en fröjd att se huru de flygskickliga och
lätta mavarna med kungen i spetsen aflardade de
tungrodda snyltgästerna! Öfver dem och under dem, framför
dem och bakom, singlade de uppretade fåglarna, måttande
ganska kännbara hugg åt de båda korparne, hvilka med
hest kraxande först försökte att hålla stånd så godt de
kunde, men. inom kort togo till reträtten upp åt skogen
igen, sedan de lämnat åtskilliga af sina svarta fjädrar i
segrarnas näbbar. Så att någon holmgång blef det inte
D o r> D
af den gången, och sedan mavarne med skyldig artighet
följt herrskapet korp halfvägs bortåt skogen, vände de
lugnt och stilla om till sin holme igen och slogo sig
ner, raka och ståtliga, på sina vanliga stenar, medan
mavc-kungen ännu gjorde ett långsamt slag öfver sitt rike för
att se efter om allt var i sin ordning.
Den på holmen häckande »maven» torde vara
Sillmåsen (Larus Fuscus), och den så kallade Mavekungen
antagligen Skrattmåsen (Larus Ridibundus), ehuru denne
annars påstås icke vilja häcka bland andra fåglar än de
som tillhöra hans eget släkte. Kanske torde dock den
r>
obestridda herskarrätt, som hans stridbarare lvnnc förskaffat
honom bland de andra, mera tröga och stillsamma
måsarna, hafva kommit honom att se bort från detta, och
att han hellre är den förste på Maveholmen, än den siste
på Stora Karlsö eller Sandön.
Gården Marpes, eller > Marpels , som Sundevall kallar
den i sin Svenska fåglarna», är en af de äldsta på ön,
och hufvudbvggningen utmärker sig, som vanligt
därstädes, för sina låga murar och sitt ovanligt höga tak.
Hela bvggnadsstilen, både på manbvggnaden och uthusen,
påminner starkt om gårdarna i Skåne och Nordtyskland;
det är endast storkboet på taket som fattas, annars kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
