Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några konstverk. Text till bilderna af Georg Nordensvan. Med 2 ljustryck samt afbildningar i zinkgravyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Taflan — som då detta skrifves ännu ej blifvit visad
i Sverige — förekom i somras på den internationella
utställningen i Munchen — det tyska historimåleriets
hufvud-stad — och vann där en medalj af andra klassen.
Den episod ur Malmö stads historia, som konstnären
framställer, är berättad af gamle Loenbom i hans »Magni
Stenbocks lefverne». Det var efter slaget vid Pultava, då
Sveriges fiender började rusta sig till att anfalla det skäligen
försvarslösa landet, hvars krigshär gifvit sig fången åt
ryssen och hvars stridslystne konung måst gifvit sig i
turkens våld. Ett infall af danskarne i Skåne kunde väntas
när som helst. Landskapets guvernör, general Magnus
Stenbock, den käcke karolinen, lika oförsagd i fält som
gladlynt i sällskapslifvet, började genast med all kraft att
rusta sig till motvärn. Innan han lämnade Malmö, Skånes
hufvudstad, för att begifva sig uppåt landet, sammankallade
han — den 27 september 1709 — på stadens torg »alla
officerare, en stor del af civilstaten, tillika med magistraten
och borgerskapet». Han talade till dem om de olyckor,
som drabbat Sverige, dess konung och krigshär, om
olycksdagen vid Pultava — »vår olydnad emot Gud» — sade
han — »är den, som förtjänt och ådragit oss ett sådant
straff» — talade om, hur han själf i sju år sett konung
Karl den tolfte »med oförliknelig frimodighet gå sina fiender
under ögonen till att erhålla en säker och beständig frid
för sina trogna undersåtare.» Han påminte om hur de
hän-sofne konungarne Karl den tionde och Karl den elfte
»bemödat sig att underlägga sin rätta ägare och bibehålla
detta hertigdöme samt denna fästning såsom en bland de
förnämsta klenodier i kongeliga svenska kronan.» »Och»
— fortsatte han — »som detta hertigdöme kan kallas
nyckelen till Svea rike, äfven som denna fästning till
hertigdömet, räknar jag såsom landets guvernör för min
största skyldighet att genom denna stadens försvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
