Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidnings-Kalle. Stockholms-skiss af Gustaf af Geijerstam. Med 5 teckningar af Jenny Nyström-Stoopendaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den vänlige herrn letade i sin portmonnä, fann jämt
sexton öre och räckte dem åt pojken, i känslan af att han
gjorde en god gärning.
»Nå, här har du sexton öre! Vill du inte ge mig
tidningarna?»
Men Kalle satt alldeles stilla och bara stirrade
framför sig.
»Nåå?» upprepade herrn otåligt. »Vill du inte ge
mi g tidningarna?»
r> r»
Kalle makade upp litet snö, som fallit ned från hans
högra ben, och svarade bredt och tvärsäkert:
»Ne-ej.»
Och när den vänlige herrn med tydlig förvåning
frågade hvarför, svarade pojken:
»Jag väntar allt, tills det kommer någon, som ger
mig mer.»
Den vänlige herrn blef ursinnig, därför att hans goda
gärning inte blifvit uppskattad, samt därför att kylan oroade
hans reumatism, och han tilltalade den förhärdade gossen
strängt och moraliskt, innan han gick.
Men detta inverkade inte på Kalle. Ty när han
väntat ännu en stund, och snön stod honom upp på magen,
kom det en mycket ung herre, som gick vägen fram.
Han fick höra samma historia, och då han ej hade
småmynt på sig, gaf han Kalle femtio öre samt lät honom
behålla tidningarna.
Hvarpå Kalle ruskade snön af sig och traskade hem.
Det är för resten osäkert, om den äldre herrn vid
detta tilllälle hade något egentligt skäl att vara sträng och
moralisk. Ty 0111 vi erinra oss, huru vi i allmänhet
försumma våra egna barn, är det ej så underligt, om moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
