Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre småvisor af Gustaf Fröding - En spelmansvisa - En vintervisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En spelmansvisa.
■’Mi mor bor i Åvävvlaland bort i väst,
min far bor i berga där nol,
jag har inte släkta i trakta här näst,
den jäntan jag likade bäst
bor västan för måne och östan för sol.
Min gamla fiol är min häst,
som bär mig dit östan för sol
och långt ifrån folket i trakta här näst
till Åvävvlaland bort i väst
och långt nol i nolerste nol.
En vintervisa.
^fag sörja, jag sörja, jag sörja väl må,
ty stjärnorna så kalla på himmelen gå
och frusen och kall är hela världen.
Och mänskorna de kämpa i drifvor och snö
och vandra och gå och förfrysa och dö,
hvart vandren I, hvart leder denna färden?
De tycka sig se ljus långt på villande stig,
de skynda sig, de tänka att snart få värma sig
och finna goda vänner i gårde.
Och kommer en i vägen, då slå de honom ner
och domna sedan själfva och vakna aldrig mer,
I mänskor, varen intet så hårde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
