Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurlif. Studier af Tor Hedberg. Med 6 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af ett leende. Jag talar då icke om en kultiverad
gödgris, — detta stackars offer för människans
egennytta, där hon på ett ovärdigt sätt dragit fördel af och
exploaterat djurets onekliga svaghet för materiella
njutningar, — utan jag talar om en vanlig,
jämförelsevis mager och jämförelsevis liflig bondgris, som får
njuta sin frihet och sitt sorgfria väsen, om också på
gårdens afvigsida. Gif akt på en sådan, och du skall
finna, att han är icke endast cn omedveten komiker, utan
han har äfven, om icke utseendet alltför mycket bedrager,
blick för det komiska. Hur mycket humor ligger det
icke bara i det sätt hvarpå han ser på dig, nedifrån uppåt,
liksom under lugg, med sina små, iakttagande ögon. —
Det är något godmodigt afvaktande i denna blick, något
som tyckes säga: skulle du ha lust att skämta, så nog
kan jag vara med. Och hvilken humor i svansen äfven.
Jag vill här i förbigående fästa uppmärksamheten på,
hvilken karakter det ligger i detta för djuren så utmärkande
bihang. — Tänk på hästens svans, yfvig och svajande
som cn fjäderbuske, på kosvansen, loj och intresselös, på
fårets, ifrig och fjeskande, på kattens, graciös och smidig,
för att nu icke tala 0111 den uttrycksfullaste af alla,
hundens, och du har alla dessa djurs skilda karakterer in
nuce. — Vore jag djurmålare skulle jag bestämdt göra en
serie svansstudier, som skulle kunna blifva lustig nog.
1 00
För att nu återkomma till grisen, så finner jag som
sagdt det mest utmärkande för honom i blicken och i
svansen, och båda berätta mig oförtydbart att han är
humorist. Men han är också, det måste erkännas, alltför
svag för materiella njutningar. Om du tar en käpp
och rifver honom på ryggen, så erfar han icke endast
välbehag, utan han försjunker så småningom i ett nirvana
af vällust, som icke står i rimligt förhållande till orsaken.
Det är anspråkslöshet, om man så vill, men det ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
