Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne Charlotte Leffler, Duchessa di Cajanello. Af Ellen Key. Med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifrumsindignationen, utan den af mänsklig medkänsla för verkliga
lidanden värmda oviljan.
Känd var äfven harmen i Hur man gör godt, men där
hade intrycken ej varit nog djupa eller den dramatiska
framställningen ej nog färdig; tendensen kom därför att
ligga utanpå och dramat gaf ej intryck af en äkta lifsbild,
utom i den akt, som spelade i arbetarhemmet.
I själfva verket började den lyckliga jämvikt mellan
innehåll och form, mellan verklighetstrogen iakttagelse och
eftertanke öfver det iakttagna, mellan realism i skildringen
och lyftning i känslan, som utmärkte A. Ch. Lefflers
tidigare skildringar »Ur lifvet» att i någon mån rubbas
under de senare årens mångfald af intryck. Hon — den
som kall, klar och nykter bedömda — var i allra högsta
grad impressionabel. Men när intryck snabbt aflösa
hvarandra hos en impressionabel diktare, bli de ofta mindre
intensiva. Målningen af intrycken kommer sålunda att
sakna djup i färgen, och det är denna brist, hvilken åter
verkar som kyla.
Var A. Ch. Leffier stundom för snabb att i dikt
omsätta sina verklighetsintryck, sina psykologiska iakttagelser,
så var hon i stället långsam och ytterst samvetsgrann vid
deras utarbetande; hon sträfvade med oaflåtlig möda att,
inom sitt område, gifva det bästa möjliga. Hon kände väl
sin begränsning; hon påpekade själf att det musikaliskt-lyriska,
stämningsfulla temperamentet — som t. ex. var Sonja
Kovalevskys — icke var hennes, utan att hon i det
måleriskt episka hade sin styrka. Blott i ett fall hade hon
en tro på sina möjligheter, som hennes vänner ej delade,
nämligen i fråga om dramatiskt författarskap. Hon skakade
alltid sitt krusiga hufvud åt påståendet att en dramatisk
diktare, för att bli stor, dels måste, hvad hon ej gjort, ha
så godt som lefvat på teatern för att inhemta dess teknik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
