Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne Charlotte Leffler, Duchessa di Cajanello. Af Ellen Key. Med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malvina, men hennes väsentliga verk var det sagospel,
Sanningens vägar, i hvilket, under inflytande af mannens
sydländska fantasirikedom, inbillningen fick en makt jämte
tanken, som aldrig förr i hennes diktning. När Sonja
Kovalevsky dog 1891 lade hon för hennes skull på nytt
undan alla egna arbeten och fördjupade sig i den biografi
af väninnan, som skulle bli hennes eget sista, färdiga
arbete.
I sitt nya, djupt älskade fädernesland kände hon sig
helt och hållet hemma, utan att dock någonsin svalna för
det gamla hemlandet. Hon hade fullt tillägnat sig italienska
språket, och i makarnas bostad — Palazzo Fioti vid
Tassogatan — samlades ofta en liten förtrolig vänkrets,
bestående af vetenskapsmän eller manliga och kvinnliga
författare.
En af dessa senare har skildrat behaget i detta halft
nordiska, halft italienska hem, soligt genom makarnes
strålande lycka, genom hjärtligheten hos den enkla,
anspråkslösa och dock så ståtliga värdinnan, med den
spänstiga, höga gestalten och den nordiska typen — hon
verkade, sedan hennes burriga hår grånat, som alldeles
blond. Genom sin ärliga vänlighet, sitt själfullt glada
väsen öfvade hertiginnan af Cajanello på sina nya vänner
en än starkare tilldragning än fordom på de gamla, sedan
ett nytt behag, lyckans mjukhet och värme, tillkommit.
I juni 1892 föddes en son, och brefven under
sommarens lopp vittna om att den nyblifna modern nu kände
sig ha hunnit en lyckans höjd, för hvilken hon nästan
kände sig skrämd. Återkommen från en tids vistelse på
Capri ordnade hon hemmet för vintern, och motsåg nu
en lugn, ostörd arbetstid för sin närmaste litterära uppgift,
den stora romanen Trång Horisont. Hon kände sig, för
första gången på många år, i full inre och yttre jämvikt,
kände huru hennes egna djupare lifserfarenheter också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
