Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Amalia Lindegren, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
tid i Diisseldorf och utställde där genretaflorna »De
fader-och moderlösa» och »Änkan» samt begaf sig sedan till
Munchen, där hon icke arbetade på någon atelier, men
så mycket flitigare besökte »Altes Pinakothek» och studerade
de gamle mästarne. En följd af dessa studier var
»Evan-gelisten Matheus», hvilken tafla, jämte ett förut från Paris
hemsändt »Apostlahufvud», intygar att Amalia Lindegren
också försökte sig i hvad man brukar kalla religiös målning
och att hon någon gång syftade åt »höga ämnen». Detta
var likväl icke hennes egentliga område, och de nämnda
taflorna ha ej bidragit att öka hennes konstnärliga anseende.
Hennes talang låg åt annat håll, men det dröjde rätt
länge innan hon fann rätta vägen. Sedan hon från Munchen
begifvit sig till Italien, målade hon där folklifsbilder ’i en
hel mängd olika figurer. Den bästa af dem var
obestridligt »Flicka med en apelsin», hvilken först af alla Amalia
Lindegrens taflor gjorde henne riktigt bekant för den stora
allmänheten och som sitter i Nationalmuseum, men för
öfrigt funnit en talrik spridning i träsnitt, litografi,
färgtryck m. m. och gjort konstnärinnan ryktbar. Hennes
likaledes i Italien målade »Italiensk bondkvinna med sitt
barn», »Pifferari», m. fl. ha aldrig vunnit så stor
uppmärksamhet som denna flickunge med apelsin.
Hon längtade emellertid åter till Paris, den nutida
konstens hufvudstad, arbetade där åter ett år och for
därifrån hem sedan hon fullbordat en »Munk» och börjat
på »Frukosten», hvilken målades färdig först 1866 och
då förvärfvades af Nationalmuseum.
Efter sin återkomst 1856 till Sverige invaldes
konstnärinnan till ledamot af konstakademien, hvars agrée hon
hade varit i två år förut. År 1857 företog hon en
studieresa i Dalarne och där fann hon sitt kanske egentliga
verkningsfält, det svenska allmogelifvet skildradt i konsten.
Från Dalarne hämtade hon ämnen till »Lillans sista bädd»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
