Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Nils Johan Berlin, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den öfversatt, Hvilken väldig inverkan på det
protestantiska Nordeuropas folkbildning ligger icke i dessa siffror!
Och hvilken heder för vårt land, att på denna väg kunna
något gengälda vår odlings förbindelser till Tysklands folk.
Nils Johan Berlin, född 1812 den 18 februari, var
prästson från Norrland. Fadern, lektor i filosofi vid
Her-nösands gymnasium innan han blef kyrkoherde i Stigtomta
pastorat, hade väckt filosofen Christopher Jacob Boströms
håg för filosofiens studium, men sonen Nils Johan anslogs
lifligare af de märkliga saker, som i hemmet förvarades
efter moderns fosterfader, en af Linnés lärjungar. Där
fanns böcker, apparater, uppstoppade djur och pressade
växter, där fanns fysiska apparater — och när därtill, under
ynglingens sista gymnasistår, kom Berzelii kemi, var den
unges lefnadsbana gifven.
Han blef student och filosofie doktor i Upsala,
hvarefter han fick i Stockholm arbeta på Berzelii laboratorium
(1833—34). Så blef han docent i kemi, tog examina för
medicinsk doktorsgrad, blef 1837 medicine doktor, men
ägnade sig föga åt praktiken, ty han arbetade helst i kemi
och födde sig därunder med lärareverksamhet i
hufvud-staden. Han undervisade i nya elementarskolan, vid
farma-ceutiska institutet, vid Karolinska institutet, deltog i litterära
arbeten och var sekreterare i den kommitté, som 1840—44
utarbetade en ny farmakopé för Sverige. I Berzelii
årsberättelse om kemiens framsteg nämnes ofta Berlins namn;
han författade en kommcntarie öfver farmakopén, hade
skrifvit och öfversatt åtskilliga kemiska arbeten och åtnjöt
stort anseende som kemist. Redan 1842 kallades han till
professor i Helsingfors, men stannade hellre i fäderneslandet,
då ett personligt anslag, efter Medicinalstyrelsens
framställning, tilldelades honom af kongl. maj:t och han 1845 ut*
nämndes tilll extra ordinarie professor i farmakologi vid
Lunds universitet. Kemie professor där 1847, öfverflyttades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
