Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Per Olof Bäckström, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han blef student i Upsala, och som andras informator kunde
han sedan hjälpa till själf med underhållet. Men »graden»
hade han ej råd till, fick gå för kansliexamen. När han tagit
den fick han inträde i alla de verk, som hörde till
kungens kansli. Per Olof gick också in i flera stycken. Flitig
var han, sparsam också, och väl behöfdes det, ty han hade
icke länge varit »kunglig sekter» när koleran kom och
sjöärenden, där han 1840 blef notarie och 1845
amiralitets-kammarråd, en titel med hvilken han nådde pensionsåldern.
Det är hela meritlistan på ämbetsbanan — men den
innefattar mycket skrifveri. Och jämsides med denna
tjänstgöring löper ett annat skrifveri, ty ifrån 1840 till 1858
var P. O. Bäckström vid alla riksdagar sekreterare i
Rik-sens Ständers expeditionsutskott och 1862—67 i
konstitutionsutskottet. Men hur mycket han än fick skrifva ex
Per Olof Bäckström.
ryckte bort fadern. I kungl.
biblioteket arbetade Bäckström
oförtrutet, ty det roade
honom så mycket att umgås
förtroligt med böcker. Gärna
hade han blifvit kvar där,
om han haft råd — men
efter sex års tjänst där fick
han befordran i ett af de
andra verken. Det var i
kolonialdepartementet, som
hade med St. Barthelemys
förvaltning att göra. Men
som öns ekonomi blef allt
svagare, blef
»kolonialdepartementet» ett osäkert bröd, och
Bäckström räddade sig i tid
därifrån till förvaltningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
