Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svea 1845—1894. En litteraturhistorisk återblick af Karl Warburg. Med 60 porträtt och 130 namnteckningar af medarbetare i Svea, ungdomsporträtt af Sveas utgifvare samt 6 reproduktioner af teckningar från Sveas äldsta årgångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den novellistiska afdelningen representeras af ett par
sagor samt en julnovell af Wilhelmina.
I den andra årgången, hvars titelplansch utgör en
kolorerad bild af svenska folkdräkter, meddelas utom —
almanacka — till en början ett »biografiskt diarium öfver
namnkunniga landsmän» samt »religiösa tankar för hvar
dag i året». Vidare förekomma några dikter af Karl
Kullberg och Wilhelmina, Otto Lindblads bekanta ångbåtssång,
hvar jämte August Blanche anonymt lämnat ett mindre
bidrag till denna årgång.
Den andra årgången står dock knappast i innehåll
och än mindre i utstyrsel på jämnhöjd med den första.
Med tredje årgången (1847) tar kalendern ett
betydligt steg framåt både i yttre och inre måtto. Det viktigaste
är att Onkel Adam — C. A. Wetterbergh — som under
de närmast föregående åren trädt fram i främsta ledet af
dåtida svenske prosatörer, och som just nu flyttat till
hufvudstaden — från och med 1847 börjar årligen i
kalendern meddela små täcka intagande noveller ur folklifvet,
hvilka med skäl anses tillhöra hans pennas bästa alster, och
förläggaren räknar rent af Sveas uppkomst från den
populäre skriftställarens medverkan. Den novell med hvilken
han debuterade i Svea var »De arbetslösa», en af de många
varmhjärtade, äkta demokratiska skildringar, i hvilka Onkel
Adam fört de smås talan. Den följes under loppet af det
följande decenniet alltid af någon liknande skildring från
samma penna. Betecknande är, att Onkel Adam gärna
skref sin novell till någon tafla, hvilken skulle i Svea
återgifvas. Han påstod att en dylik illustration gaf honom
»idéer». I öfrigt meddelas i samma årgång Wetterberghs
porträtt och biografi samt ett poem till honom af
Albano-Adlersparre, som likaledes debuterade i denna årgång,
liksom fallet var med J. G. Carlén (romans ur folklifvet).
Kalenderns skandinaviska sympatier gåfvo sig uttryck i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
