Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svea 1845—1894. En litteraturhistorisk återblick af Karl Warburg. Med 60 porträtt och 130 namnteckningar af medarbetare i Svea, ungdomsporträtt af Sveas utgifvare samt 6 reproduktioner af teckningar från Sveas äldsta årgångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meddelades och detta af den finast, men ock skarpast skurna
penna någon dåvarande svensk författare förfogade öfver:
M. J. Crusenstolpes. Han hade redan året förut bidragit
till Svea med en uppsats, och blef nu till sin död Sveas
minnestecknare, erbjudande dessa små välkända miniatyrer,
i hvilka säker kunskap om samtida förhållanden förena sig
med öppen blick för personens egendomligheter — ej
minst hans svagheter — och en ypperlig stil, som stundom
bjöd på de fagraste blommor, men ej mindre ofta på
stingande törnen.
En annan författare som inträdde från och med 1857
och sedan blef en af kalenderns allra verksammaste
medarbetare till den dag som är, var Frans Hedberg, som nu i
mer än en mansålder varit Svea en trogen vän och hvarje
år riktat henne än med smärre dikter, än med större
uppsatser, än med små lefnadsteckningar och novelletter.
Hedberg har ofta haft en uppgift, hvars otacksamhet
visserligen icke den stora läsekretsen, men väl mannen af facket
inser, den att skrifva text »till en bild» och han har löst
dessa uppgifter, så ofta de ställdes till honom, med den
rutinerade skriftställarens skicklighet.
Nya krafter träda till under de närmast följande åren
— däraf åtskilliga namn med klang i svensk litteratur —
Jolin gör ett enstaka besök 1858 och berättar om »en
skolmamsell» den nitiske fornforskarprästen Axel Emanuel
Holmberg, den populäre deltagaren i 1850-talets litterära
lefverne, beskrifver sitt kära Bohus, Gustaf Montgomery,
förtrogen som få med finska krigshändelser, skildrar för
1859 års kalender Finlands sista strid, hvars sorgliga
femtioårsminne då firades; i den därpå följande årgången
börjar en annan krigshistoriker, Julius Mankell, sina
skildringar ur Sveriges krigshäfder, som icke minst ungdomen
läser med förtjusning, i samma årgång tecknar S. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
