Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fantasmer ur verkligheten af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dina tjänare till eldslågor. Fore jag upp till himmelen, är
du där. Toge jag morgonrodnadens vingar och blefve
ytterst i hafvet, skulle dock din hand där föra mig.
Ty denna jord är Varunas, vår konungs,
och denna himmel, hvar den fjärmast hvälfver.
Han fyller luftens ocean och hafvens;
han hvilar äfven i en vattendroppe.
Himlarne tälja, o Gud, din ära, och fästet förkunnar
dina händers verk. Den ena dagen säger det till den
andra, och natten kungör det till nätterna, som följa. I
evighet är riket ditt, makten och härligheten. Amen.
* *
»i»
Det vardt tyst i templet. Utifrån hade jag redan
någon stund förnummit brus af röster. Ett rödt sken,
som af en eldsvåda, hade fladdrat och fladdrade nu åter
öfver fönstren och göt ett oroligt töcknigt skimmer i dess
glasmålningar.
De båda männen vid altaret reste sig, närmades och
betraktade hvarandra. Ett famntag, och deras hufvuden
hvilade kind vid kind. Det var ett gammalt hufvud, en
böjd gestalt, den enes, höljd i eremitens mörka kåpa. Den
andre var klädd i hvitt och bar det snöre, som utmärker
de tre gånger föddes högsta kast: bramanens.
Jag tyckte mig igenkänna eremitens ansikte. Utan
tvifvel — jag hade sett det i raden af påfveanleten öfver
arkaaerna i San Paolo vid Tibern. Dessa bilder äro till
sin äldre och större del fantasialster. Men i hvarje fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
