Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsvestaler. Amatörfotografi af Lea. Med 2 bilder, utförda efter amatörfotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spel som vidgar det nyss beklämda bröstet, sätter fart i
blodet och eld i ögat
Kan verkligen ett haf vara mera genomskinligt
klarblått någonstädes än här? År man verkligen i närheten af
till exempel Marstrand — eller skalle man händelsevis
vara vid Rivieran och med Medelhafvet rakt framför sig?
Frågan är förlåtlig. Hvem helst som ser Västkusten
och bara läst 0111 Rivieran skall helt naturligt kunna
framställa den.
Men alla våra skär och klippöar? Hur äro då de?
Ja, skären äro i allmänhet hvad de synas vara, kala,
svårtillgängliga, ödsliga. Deras enda prydnad är det
pärlgarni-tyr, som bränningarna oupphörligt kasta öfver dem under
sin brusande lek vid deras fot.
Skulle man däremot likna öarna vid något, så vore det
vid en sträng moder med ett varmt inre. Ty ingen skulle
tro att inom klippringens stela väggar blommar rätt ofta
en hel liten värld af skönhet. Man kan segla rundt
omkring en dylik ö och tro den lika omöjlig på alla håll,
tills båtkarlen med ens utvisar någon för hans passagerare
omärklig inskärning, från hvilken en liten brygga sticker
ut, och hvarvid han till deras förvåning upplyser: »här
är tilläggsplatsen i fall man vill bese ön.»
Bese — hvad? frågar man sig själf. Klyftor,
vattensamlingar, skärfvor, mosstappar?
Nå, man lägger i alla fall till, hoppar i land, drar
kläderna åt sig vid tanken på alla besvärligheter man skall
passera — och häpnar vid anblicken af breda, bekväma
vägar, vidsträckta ängar och betesmarker, rika trädgrupper,
förtjusande villor och kring dem hela rosengårdar i den
yppigaste blomning. Det är knappt man ser konturerna
af de skyddande klippväggar, som omgärda det hela, så
vidt åtskilda äro de, eller så öfverväxta med murgröna och
ungskog, att de förefalla som en vacker ridå, hvilken nästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
