Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsvestaler. Amatörfotografi af Lea. Med 2 bilder, utförda efter amatörfotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det första som öfverraskade oss vid inträdet i
bostaden, var att den lilla träförstugan var rikt garnerad med
friska löf och ljung, en hel guirland längs den murkna
väggen.
»Ar det någon fest — någon födelsedag?» frågade vi.
»Nej; men så ha vi det för det mesta. Ljungen är
så vacker, och så ha vi intet annat att pryda med.»
Så trädde vi in i det stora, men ytterst enkla
förrummet. Ett par träsoffor vid de båda långväggarna; vid
ena fönstret ett litet bord af videgrenar och rundt omkring
dess fot åter igen en hel liten kulle af ljung och löf. I
ena hörnet en grönglacerad kakelugn framför hvilken allas
vår vän doktor Hazelius skulle knäböjt som för ett altare,
så urgammal och fallfärdig såg den ut.
»Var så god och stig in,» uppmanades vi ytterligare
och fördes nu in i själfva praktrummet, att döma af den
uppbäddade sängen med sitt hvita täcke, byrån med sina
snäckor, koraller och ljusstakar samt den stoppade soffan
med sitt runda bord framför.
»Så trefligt, så innerligt trefligt!» utropade vi af
uppriktigt hjärta.
»Ja, nog tycker vi det,» medgaf den ena systern
okonstladt, »fast det kan förefalla andra lågt och tarfligt.»
»Så har vi också så många minnen här,» inföll den
andra. »Stugan har vår far byggt. Här ä’ vi födda och
här har våra föräldrar lefvat och dött.»
»Jag förmodar de blefvo gamla i denna stärkande luft?»
»Å-ja. Far var nära nittio och mor åttiosex år. Hon
dog först för två år se’n och skötte till det sista hushållet
när vi var ute på fiske.
»Fiska ni också, ni fruntimmer?»
»Vi ha tagit oss till. Inte visste vi i början ett
grand hur vi skulle bära oss åt, för när far fiskade i
världen, voro vi för små att följa med, och inte ville vi fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
