Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioåriga kriget — och vargarna. En historia från pojkåren af Karl A. Tavaststjerna. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händerna på mina
fiender. Jag har länge
sedan gjort upp min
räddningsplan, jag
vill klättra upp på
gärdesgården och
längs den praktisera
mig fram till gården.
Jag har så godt hopp
och är så litet rädd
nu, när faran är
öfverhängande, att
jag alldeles glömmer
att ropa på hjälp,
fast jag säkert kunde
göra mig hörd ända
till gården.
Den främsta
vargen stannar ett
ögonblick och betänker
sig, när den hör
brakandet af stören,
som jag bryter lös
åt mig, men strax därpå tager den ett beslutsamt språng
närmare och betraktar mig genom gärdesgårdsspringan
blodtörstigt, med fula spetsade öron och öppnadt gap. I
dunklet kan jag urskilja att den är grågul med mörka
fläckar och har storleken af en duktig hund. Strax bakom
den flåsa de andra två och komma allt närmare. Jag är
just i färd med att börja klifva upp på gärdesgården, då
den främsta vargen med ett stort språng sätter öfver den
och befinner sig åtta steg ifrån mig på samma sida. Nu
vågar jag icke längre ens för en sekund vända ryggen åt
den och klättra upp, griper därför hårdt om min stör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
