Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I bondestuga. Ett blad ur ”Carlasagan” af Filip Tammelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ägarn, hög att skåda, af ädelt hjälteskick,
med allvar på sin panna och godhet i sin blick,
vid vaggan sakta rörde så kärlig i sitt sinn’
och talte, fastän dämpadt: »sof roligt, pilten min!»
»Jag här för dig skall vakta, du fagre ungersven!
För Sverige och din konung du kanske vakar sen;
blif trogen som din fader och käck som Engelbrekt,
hvars namn du fick i dopet, du barn af bondesläkt!
Till kvinnosysslor icke jag lät mig bruka än,
men Sveriges trogne bonde, han var alltjämt min vän,
han var i alla tider min hela tillit värd
och gäller det, sin lie han forma vet till svärd.
Mitt svenska folk nog mycket har pröfvats under strid,
det kunde väl behöfva en lycklig Frode-frid,
Vill Gud, den skall ock komma, — men först han blifve vår,
den tappre norske broder, förrn svärdet hvila får.»
Så mannen uti dräkten, den gula och den blå —
men tyst på stugans tröskel sågs fader Halfvard stå;
i outsäglig undran, ej skådad eller hörd,
han häpen där har stannat, djupt i sitt hjärta rörd.
Sin trohet han bevisat i månget viktigt värf,
Som han med heder utfört, förslagen, skarpsynt, djärf;
sin konungs ynnest också han vann i rikligt mått,
dock slik en gunst som denna ej någon dödlig fått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
