Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om huru Båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade. Historia af August Bondeson. Med 4 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det kan la vara sant, det med,» niente Hallingen.
»Men jag tyckte, det var. så inåt hälsike roligt, så. Det
var ju bara på skoj, kan du la veta. Du och jag, som
ha varit så goda vänner och haft så mycket roligt ihop i
ungdomen, alltifrån det vi voro näfvastora — inte ville
jag göra dig nåt ondt! — För allt hvad nöje, vi ha haft
ihop både på skytten och nere i ån. Ja, jesses, för alla
de halfstop, som vi ha fiskat ihop till och supit ut ihop!»
sade han och satte sig ned i jämte Rackaren vid
mila-stolpen. »Minns du, när vi bägge regerade hela Köinge
marknad, så det var inte en, som torde säga hoj en gång?»
Rackaren grinade.
»Ja, det var på den tiden. Hahaha! — Du gaf
länsmannen en puff, du, så han satte sig midt upp i Lille
Molles glashäck.»
»Och.du, du ryckte pulsången af själfve
häradsdomaren i Jonstorp, så han skrek, så godt han orkte. Minns
du det? Han skrek: ’Han tog min prydnad.’ Men hvad
den onde hade han med oss att göra? Han hade ingen
trång till att huta på oss,» tyckte båtsmannen.
»Nej, han hade la så den onde heller. Hahaha!»
grinade Rackaren. »Och minns du den rike dalaboen, som
hade varit fjärdingsman och som ville göra sig till där,
minns du, hur du dämde upp bränneribäcken med hans
lekamen och hur du skrämde honom till att ligga stilla
där som en sten? Du gaf dig den onde på, att du skulle
spjärna in snuskammarstaket på honom, om han rörde en
fena. Och där måtte han ligga, ända till vattnet skvalade
öfver honom. Minns du, hur våter och skam mande han
såg ut, när han ändteligen fick lof till att springa sin väg.
Hahaha! Skål, din rälius!» tyckte han och tog sig en
ärlig klunk.
»Tack!» sade Hallingen och tog emot flaskan. »Ja,
nog är det skam så dumt, att vi ska behöfva processa, vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
