Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om huru Båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade. Historia af August Bondeson. Med 4 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, det vore la synd om dig. Jag vill visst inte
be dig ta igen stämningen. Har en gett sig i lek, så får
en hålla strek. Men du blir la inte så värst stränger
emot mig?» sade Rackaren.
»Å, det blir la väl med likstolen, bara folket får lefva»,
tyckte båtsmannen och drog fram sin brännevinsflaska.
»Skål, Nils!»
»Tack! — Det är la roligt att sitta här på det
här-ninga viset,» sade Rackaren, när han tog emot flaskan.
»Men,» tyckte han sen,» nu så få vi allt tänka på att
ge oss åstad, så vi inte komma för sent fram till tinget,
för det vore la harm,» sade han och grinade illmarigt.
Ja! De stoppade in sina flaskor och dackade af vägen
fram. Och nu talte de om allt möjeligt gammalt roligt,
som de hade left upp ihop. Så måtte de pusta igen, och
flaskorna kommo fram och maten med, först bara vid
hvar fjärdings milapåle, sen allt tätare och tätare. Snart
så började de sjunga med. Och när de kommo fram emot
Hebergs tingshus, så gingo de arm i arm och raglade
ifrån den ena sidan på vägen och till den andra. Och
de voro då så sams som två fästefolk, desse bägge, så ingen
människa kunde la tro, att de hade nåt ouppgjordt vid tinget.
Tinget var allt börjadt. Deras mål roptes på, just
som de voro lyckeligt och väl inkomna i tingssalen.
Kärandeparten, det var, förstår sig, Hallingen, fick nu
tillsägelse af domaren att framställa sina påståenden.
Hallingen krånglade sig fram så nära domaren som
möjeligt. Så stod han där och bara grinade och hickade
i flera omgångar.
»Nå!» sade domaren. »Hvad har käranden att andraga?»
»Hick! Jag tror, jag ger jäden alltihop,» sade han
och därmed så raglade han undan ett långt stycke till
höger, så att häradstjänaren och länsmannen fingo skynda
sig fram och stödja honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
