Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fersenska mordet af Ernst Wallis. Med en af bildning af Emil Östermans prisbelönta tafla med detta ämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äldste son af det franskvänliga hattpartiets mäktige
ledare, hade Fersen, då han, ännu blott en adertonåiig
yngling, i slutet af 1773 för första gången kom till Paris
och Versailles, rönt det mest smickrande mottagande.
Årsbarn med Fersen — han var född den 4 september 1755,
hon den andra november samma år — hade Marie
Antoi-nette genast vid första bekantskapen fattat tycke för den
vackre svensken. En natt, den 30 januari 1774, på en
operamaskerad, där Marie Antoinette infunnit sig incognito,
hade hon en lång stund intrigerat Fersen, som visade sig
mycket road af det lifliga samtalet med den vackra masquen,
men ej kände igen henne, förr än hon demasquerade sig.
Detta lilla maskeradäfventyr hade varit förspelet till
en kärleksförbindelse, som å Marie Antoinettes sida
utmärktes af det finaste koketteri, å Fersens af svärmisk
hän-gifvenhet och uppoffrande trohet och som ej hade upplösts,
förr än den olyckliga franska drottningen besteg schavotten.
Under sin långvariga vistelse i Frankrike hade Fersen
blifvit så mycket fransk i hela sitt väsende som gärna var
möjligt för den, hvars vagga stått vid Mälarens stränder.
Några beundrade detta. Så berättar Bernhard von Beskow
i sina Lefnadsminnen, att baron Hamilton, som på Gustaf
IV Adolfs tid var direktör vid Operan, brukade indela
människosläktet i trenne klasser: Fransmän, Fersar och
Pack.
Men andra och väl de flesta dömde helt annorlunda.
Trolle-Wachtmeister, som var gift med Fersens systerdotter
och umgicks i hans hus, säger, att Fersen mer liknade en
fransk emigrant än en svensk medborgare och att det fanns
något afmätt, kallt, stolt, förnärmande och stötande i hans
väsen, som »var helt och hållet det af en grand seigneur
i det forna Versailles».
Därigenom blef Fersen allt mer isolerad. Genom sin
högdragenhet och otillgänglighet hade han småningom af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
