Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmska sommarnöjen förr och nu 1844—1894 af Claës Lundin. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förenade familjernas medförda förråd. Så väl mäster Andersson
som mäster Pettersson blefvo mycket språksamma och sjöngo
för halfvan åtskilliga gånger. Allt var glädje och belåtenhet.
Bokhållarn föredrog »Malins milda öga» och andra
gamla, enkla sånger till gitarr, men mamsellerna ville att
man skulle sjunga något ur Lucie eller någon annan af
de nyaste operorna, och det gjorde man så godt man kunde.
Gick det sönder, skrattade man så mycket mera. Kunglig
sektern lät på speldosa höra »riktigt förtjusande bitar»,
såsom flickorna uttryckte sig. Barnungarna lekte vid
stranden, plumsade då och då i vattnet, drogos upp, afbasades
högtidligt, skreko ohyggligt och voro snart lika glada igen
och lika ostyriga.
Både gamla och unga sprungo sista paret ut och lekte
hela eftermiddagen, skrattade utan uppehåll, fuktade
struparna då och då och hade riktigt roligt.
Roddargummorna hade fått frikostig förtäring och lågo
nu i båten och snarkade. Men det led mot kvällen, och
man måste slita sig från det glada söndagslifvet. Det gick
nu kanske med något raskare årtag hemåt. Förtäringen
och hvilan hade haft uppmuntrande inverkan på rodderskorna.
Bokhållarns gitarr hölls i verksamhet och kunglig sekterns
speldosa var icke tyst långa stunder. Flickorna gnolade
svärmiska sånger. De äldre voro kanske litet trötta, men
kände sig nöjda med sin dag. Lärgossarna klagade öfver
att det skulle finnas hvardagar.
Man kom sent hem och lade till vid sopbacken först
då tornväktaren i Storkyrkan tutade tolf. Men det var en
ljus sommarnatt, och man förklarade, att det vore »riktigt
synd» att gå hem och lägga sig, något som man dock
gjorde så fort som möjligt, sedan man ytterligare kommit
öfverens om och med handslag bekräftat, att man haft
alldeles »rysligt roligt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
