Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmska sommarnöjen förr och nu 1844—1894 af Claës Lundin. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm är väl värdt att studera en sådan morgon.
Det är veckoträlarna som då sluppit lösa och hä en hel
dag till sitt förfogande. Ingen landtbrukare kan vid
skördetiden mera ifrigt önska vackert väder än dessa stadsbor,
som ha blott den dagen af veckans sju att njuta sin
frihet — småtjänstemän, bodbiträden af båda könen,
handt-verkare med deras familjer och för öfrigt många slags folk,
somliga med matsäck, andra fria och lediga, alla glada och
förhoppningsrika, väntande sig ovanligt roligt.
Tänk om det skulle komma regn på alla dessa,
visserligen aldrig dyrbara, men friska och glada, ofta mycket
ömtåliga toaletter! Nej, hvem tänker på regn? Man
önskar vackert väder, och hväd man önskar det tror man
på. Hvad de se föfnöjda ut, huru de skratta och med
hvilken förtjusning de taga afsked af staden på några
timmar!
Det ena ångfartyget efter det andra får sin fulla last,
lägger ut och är snart ur sikte. Båtfärder förekomma nog
också, kanske lika många som förr, men äro nu för tiden
dock ett försvinnande fåtal i jämförelse med ångbåtsturerna.
Segling förekommer oftare än förr, och en stor del
bedrifves så vårdslöst, att människolif ofta offras. Det är
väl knappt någon söndag sommartiden i Stockholm, som
icke en eller annan segelslup kantrar och någon af de
medföljande omkommer. Ett halft dussin personer hyr sig
en segelslup, men ingen af dem förstår att sköta segel och
ingen bryr sig om båtens beskaffenhet. De bjuda kanske
in ännu några lika okunniga. Brännvinsflaskan och
ölbuteljerna anlitas flitigt. Man kommer i stämning, det
vill säga skrålar och väsnas, grälar kanske också, och så
— kantrar hela härligheten. Några krafla sig alltid upp
och räddas, andra gå till botten. Det är ett mycket
vanligt söndagsnöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
