Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmska sommarnöjen förr och nu 1844—1894 af Claës Lundin. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och järnvägarna sedan! På dem hade man ej heller
någon riktig förhoppning för femtio år tillbaka. Nu
betjäna de stora skaror stockholmare som söka nöje utom
staden. Öfver allt i omgifningarna är det lif och rörelse
en vacker sommarsöndag, man må begagna hvilket
fort-skaffningsmedel som helst.
»Det är slut med folklifvet,» får man ibland höra,
men det är icke sant. Det lifvet har undergått några
förändringar, men är visst icke dödt. Gå till Djurgården en
söndag, och ni skall nog få se att folket lefver. Det lefver
till och med vildt ibland, i synnerhet om gardister och
örlogsmatroser komma för nära hvarandra, och likväl äro
så väl de förre som de senare helt andra slags människor
i vår tid än förr, hyfsade och hyggliga, men det nordiska
vikingalynnet är icke utrotadt.
Till Djurgården far man med ångslupar, spårvagnar,
åkaredroskor och hyrvagnar, minst med de sistnämnda en
söndag, och ännu mera sällan med eget åkdon. De egna
åkdonen äro icke så många i Stockholm, och sommartiden
vistas deras ägare vanligtvis på annat håll, på sina villor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
