Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger på hafvet. Fyra dikter af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt är tyst. — Hvad var det? Lyss — ja,
genom luften ljöd ett skri,
och på spöklikt bredda vingar svingar sig en fågel tyst förbi.
Skall kanhända hem han vända
till sitt bo på öde skär?
Hälsa hem! På hafvets sköte möte natten mig beskär.
Mild är natten, luft och vatten
smälta samman som i dröm.
Kring mig ljuder vågens svaga klagan, som ett barns i sömn.
Öfver mig på dunkla stigar
börja stjärnorna sin gång.
Slöjan lyfts på nytt, som skymde rymden, gjorde himlen trång.
Stödd mot handen öfver randen
samma stjärneglans jag ser
liksom ljusa stänk af fragga vagga sakta upp och ner.
Hvilket hvimmel! Hvad är himmel,
hvad är haf? — Hvart går min stig?
Stjärnbeströdda för mitt öga höga, djupa rymder öppna sig.
Himlen flammar, hafvet flammar,
evigheten står i brand,
och jag vet ej hvart jag hastar, kastad i dess vidder utan strand.
Månn jag stiger, månn jag sjunker?
Ingen fruktan i min håg!
Liksom skum på vågen bäres, bäres jag på lifvets dunkla våg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
