Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad jag sett och hvad jag såg för jämt femtio år sedan, af Gustaf Schröder. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad jag sett och hvad jag såg
för jämt femtio år sedan.
ådertonhundrafyrtiofyra var jag tjugu år, välbctrodd
bruksbokhållare och i egna tankar en duktig jägare.
Och låg duktigheten uti att på alla möjliga fritider
och alla söndagar vara ute i skogen, ja, då var jag
verkligen en duktig jägare.
Det var på hösten samma år. Ehuru det ej var
längre lidet än mot slutet af september, inträffade en frostnatt:
det var natten till lördagen. Löfvet, förut gulnadt, rasade
denna dag från träd och buskar, ehuru vinden var stilla
och dagen klar, om än kylig. Det var ett väder för
sannskyldiga har jägare.
Redan tidigt på förmiddagen uppsökte jag min
nyför-värfvade jaktkamrat, mjölnaren. Han var lika lifvad för
ströfvande i markerna som jag, och nu hade vi ungefär
ett år följts åt så ofta vi. voro lediga på samma tid.
Jaktpartiet afgjordes helt hastigt och utan ord. Vid
min ankomst till kvarnen var mjölnaren som bäst
sysselsatt att med handen nedmaka de sista kornen som voro
kvar i vidjan, vid hvilken en mäldsökande stod och
väntade att få tömma sin säck.
»Vi gå i kväll,» sade jag.
En nick och en glädjeblick från mjölnarens små
ljusblå och skalkaktiga ögon, var svaret.
Vi gingo långt under natten, långt bort till
Mang-skogen, där vi väntade finna vildt och nya marker. En
kolarkoja blef vår bostad under natten. En dimmig
morgon funno vi vid utträdet därur. Obekanta med marken
och utan utsikter, läto vi slumpen styra vår kosa, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
