Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En timmerstocks saga. Fantasi vid Sollefteåfallet af Ångermanälfven den 2 juli 1873. Ur en dagbok under en norrlandsfärd af Anne Charl. Leffler. Med 3 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre då, att vara små som vi och få lefva i fred,» sade
de små furorna och så rätade de på sig och sökte se så
ståtliga ut som möjligt. Men den unga furan yfdes ej
öfver sin stolta växt, men gladde sig innerligt däröfver, ty
blefve hon förvandlad till timmerstock, så finge hon ju
dansa utför Sollefteåfallet, som skummade så hvitt och
sjöng så muntert där nedanför; och den unga furan var
ej som andra furor, ty åsynen af fallet hade förtrollat
henne, så att hon aldrig tänkte på något annat. Natt och
dag drömde hon därom, och hon kunde ej tänka sig
någon större lycka än att en gång få famnas af den svala
böljan och föras framåt af dess snabba lopp. Hon visste
att hon måste genomgå många lidanden, innan det unga
lifskraftiga trädet blefve förvandladt till en timmerstock,
men gärna, gärna ville hon lida hvad som helst, för att
en gång få njuta sin drömda lycka. Hon visste, att sedan
timmerstockarna dansat utför fallet, fingo de tillbringa hela
sitt återstående lif i lidande och sorg; men hon
bekymrade sig ej därom: »dansa utför Sollefteåfallet och sedan
dö,» tänkte hon i sin ungdomliga hänförelse. Men att
aldrig få återse den gröna skogen på bergets topp, att
aldrig mer få höra fåglarnas sång och känna de små
doftande linnéornas blyga famntag om sin fot, att förtorka
som timmerstock i stället för att lefva sitt eget lif i Guds
fria natur! »Allting har jag mod till,» sade den unga
furan, »fallet har tagit mitt hela hjärta, och till det står
all min håg.» — Och den unga furan blef nedhuggen
och förvandlad till timmerstock. Tåligt fördrog hon den
smärta, vedhuggarens yxa tillfogade; lugnt, ja gladt skildes
hon från alla sina vänner i skogen; utan klagan
genomgick hon alla lidanden, hon ännu hade att utstå, ty
ständigt jublade det inom henne: »Jag får dansa utför fallet!»
En nordisk kvinna kan fördraga mycket för sin kärleks
skull, och det kan äfven en nordisk fura.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
