Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Herman Frithiof Antell, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klotet icke ha hunnit längre än till Singapore, då
underrättelsen 0111 rysk-turkiska krigets utbrott föranledde honom
att återvända till Europa för att som militärläkare söka
anställning i ryska armén. När han kommit till Wien
möttes han af afböjande svar från vederbörande myndighet.
Nu begaf han sig till Paris för att ytterligare ägna sig
åt medicinska studier.
Snart nog valde han ögonsjukdomarnas behandling
till sin specialitet. Under flera år arbetade han tillsamman
med d:r Erik Nordenson och andra nordboar i Paris,
opererade på sjukhusen och syntes göra fullt allvar af föresatsen
att som legitimerad fransk läkare ägna sig åt ögonsjukdomarna
som specialitet. Erforderliga examina aflade han, men
»thesen», disputationen som vi kalla den, utgaf han lika litet
i Paris, som i Helsingfors. Han var icke pennans man.
Och så bröt det gamla intresset för mynt- och
medalj-samlande ut på nytt, kraftigare än någonsin, sedan han i
början af 1880-talet, efter frih. A. Stjernstedts död, inköpt
dennes af grefve Carl Snoilsky ursprungligen samlade
myntkabinett. Utan att sky någon kostnad förökade han den
och utvecklade sig till en kunnig numismatiker. Själf skref
han sina växande samlingars katalog, utarbetad för tryckning.
Detta intresse sammanförde honom med riksantikvarien
Hilde-brand d. y., som å sin sida erkände Antells nit och insikt.
Såväl mot statens myntsamling som mot det storartadt
utvecklade Nordiska museum i Stockholm visade Antell på
flerfaldigt sätt sin välvilja under det hans eget
samlarintresse utvecklades från svenska mynt och medaljer till
konstalster, historiska minnen, autografer och böcker, vapen,
konstindustriella föremål m. m., slutligen äfven till både
svenska och utländska fornsaker. Samlandet föranledde
många af hans resor, men äfven eljes reste han gärna.
På resor i Normandie och på en turné till Egypten var
riksantikvarien Hildebrand hans gäst. Stockholm och Fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
