Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Per Axel Bergström, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strid för de ordinarie statsanslagens oantastelighet utan
konungens samtycke. Det gällde mera form än sak och
framförallt princip, ty den summa, hvars strykande ur
riksstaten Bergström motsatte sig, användes icke af k. m:t
för det afsedda ändamålet och hade i åratal icke användts.
När denna fråga och den därmed förknippade om
kommerskollegiets ombildning till en kungl. styrelse för handel och
näringar gått Bergström emot, utträdde han jämte flera
andra rådgifvare ur konseljen, den ii maj 1875, dagen
förrän debatten i riksdagen skulle börja om det kungliga
härordningsförslaget, byggdt på värnplikt. Detta sågs illa
af försvarsvännerna. En mindre homogen konselj har
knappast funnits i kammar-riksdagens tid, men dugande
män funnos därinom, fastän mera ägnade att verka hvar
för sig, än att samverka, och endast i ringa mån burna af
den då maktägande »tidens ström». Någon statsminister
hade de icke, efter hvilken de kunde nämnas, såsom nu
är sed. Därför kallades de efter sin starkaste vilja: »den
Bergströmska ministären».
Bergström tillförordnades den 14 maj till president i
kommerskollegium, men hans önskan att erhålla en
lands-höfdingepost fylldes redan 1876, då han utnämndes till
landshöfding i Örebro. »Kung Bergström», som folkwitzén
kallat den väldige civilministern, landshöfdingarnes chef,
fick nu fortsätta att »regera», om ock i mindre vidsträckt
skala. Höfdingen och länet fäste sig också snart vid
hvarandra och man lärde sig värdera hos Bergström icke endast
viljans styrka och tankens skärpa, utan äfven karakterens
redbarhet och sinnets mildhet.
I riksdagen satt Bergström kvar, vald för Stockholm
sedan valbarheten i Kristianstad tagit slut; men när den
upphört för Stockholm genom flyttningen till Örebro och
Bergström äfven där invaldes i andra kammaren, 1878,
öfverklagades valet; det befanns nu att landshöfdinge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
