Längs hvitnande vall af hägg i blom,
som döfvande dofter sprider,
från pingstnarcissernas rikedom
en trånande ånga glider.

Som kärlekstankar i jungfrusinn
röda fjärilar flyga
bland hvita backarna ut och in,
som blyga sig samman smyga.

Det är en fladdrande älskogsdans
i doft, där majvind leker,
i pingstdagsmorgonens fina glans,
som soligt stilla smeker.

Som apeln snöig af knoppar står
vid vårljust grönskande gärden,
min själ mot bristande blomning trår
i sol af pingst öfver världen.

För andarnas pingst och klara sol
i maj blom röster sjunga,
när våren rest sin kungastol
i skygd af bokar unga.
En fläkt af makt öfver jorden drar
med sus under högblå himmel,
och pingstsol rinner för en och hvar
i mänskornas mörka vimmel.