Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Lilla Sessan”. Axplockning på redan skördadt fält af Inèz Wigert, f. Backman. Med 4 ungdomsporträtt af kronprinsessan Lovisa af Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur mycket hon tyckte om andra barn, och hur
gärna hon, som en sann dotter till den frihetsälskandc
Karl XV, bröt mot etikettens för henne ännu okända
lagar, visade sig vid samma tillfälle, då hon i sällskap
med sin uppfostrarinna och landshöfding Oldevigs fru var
ute och spatserade i Karlstad. Härvid mötte de några
barn, med hvilka »Lilla Sessan» inlät sig i samtal.
Efter en stund vände hon sig till landshöfdingskan
och sade i det hon visade på sin uppfostrarinna: »Ställ
dig för, så hon inte ser det, för jag vill kyssa barnen».
Då hon, efter sin tidigt bortgångne broders död,
saknade syskon och ständiga lekkamrater, måste tomrummet
på något sätt utfyllas, och dockorna blefvo då hennes
käraste sällskap. På dem slösade hon all den ömhet, som
hos en liten flicka redan tidigt förebådar en öm, allt
uppoffrande moder. Dockorna blefvo för henne lekkamrater,
vänner, ja, kanske äfven de, små sessor, hennes mindre
syskon, som hon borde vårda och gifva den bästa platsen
till och med midt i sin egen säng, under det hon själf
kunde nöja sig med att ligga ganska obekvämt vid ena kanten.
Det var synnerligast en docka, »Netten» som var
favoriten, ehuru hvarken på grund af sin storlek eller sin
skönhet; det är ju alltid de små, de af naturen minst
begåfvade, sorgebarnen, som ligga modershjärtat närmast,
och stackars »Netten» var knappast en half meter lång
och hade under årens lopp råkat ut för många stötestenar
här i världen och därvid fått sig åtskilliga skavanker.
Emellertid kunde man säga om henne liksom om Sven
Dufva: »Ett dåligt hufvud hade hon, men hjärtat, det var
godt». Och detta var en lycka för »Netten», ty mången
får lefva med dåligt hufvud, men med brustet hjärta kan
ingen lefva, inte ens en docka.
Också lappades »Nettens» hufvud, och så höll »Lilla
Sessan» henne lika kär.
Svea, 1895.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
