Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herdarna tillbedja. Med anledning af en altartafla af Albert Edelfelt, af Viktor Rydberg. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bar en from önskan, värdig rena och fromma änglaläppar,
eller om den innebar ett löfte, en profetia. Var det en
profetia, kunde jag med Jakob Ekelunds allmänna och
svenska historier i hand ej finna annat än att förutsägelsen
tillsvidare icke gått i fullbordan. Men jag föreställde mig
också, att det för mitt släkte varit under de hvälfvande
seklen till tröst och gagn att äga profetians uppfyllelse
som en förhoppning, och den tanken hyser jag ännu.
För öfrigt är ju — enligt den latinska texten, som träsnitt och
målningar, äfvcn F.delfelts, följa -— friden på jorden icke
lofvad åt andra än åt »människor med god vilja», och
jag kunde den tiden så mycket mer antaga, att löftet med
afseendc på dem gått i fullbordan som jag kände en fattig
gammal gumma, en fin vacker gumma för öfrigt, om
hvars godhet i viljan jag icke kunde tvifla och hos hvilken
friden lyste i anlete, blick, ord och gärningar. Sedan
föreställde jag mig. att äfven Franciskus af Assisi var ett
intyg om löftets eller förutsägelsens sanning. Och om
historien ej har många exempel därpå att förete, kommer
det sig måhända däraf, att hon måste ägna sina blad åt
de bullrande mer än åt de tyste.
Men konsten har flere gestalter att uppvisa, som vunnit
frid — som fantasien måste tro ha vunnit den, och till dem
höra herdarna, som på Edelfelts altartafla knäböja inför
den ljufva kvinna, som är hans Maria och inför det af
mildaste ljus omstrålade barn som på de knäböjande fäster
en blick, en oförgätlig. Ty bakom den nyföddes
omedvetenhet skönjes i denna blick en sagoartad öfvermänsklig
medvetenhet, och på den lille förtjusande munnen sväfvar
något, som vill lalla: Jag ser er, jag glömmer er ej.
Det är hjärtcrörande gestalter, desse herdar. De äro
först och främst och innerst män, som arbeta och slita,
vaka och försaka under Finlands himmel. Och desse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
