Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök i Runebergs hem i Borgå af Gustaf af Geijerstam. Med 4 illustrationer efter fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommande hänryckning. Nedanför borgen störtar ån fram
i brusande vårflöde, och väldiga isblock lyfta sig rakt i
höjden och kastas utför den lilla forsen vid bron.
Vid stranden af ån, där isflakarna segla förbi på sin
väg mot hafvet, ligger den enkla byggning som i många
år varit Johan Ludvig Runebergs hem, och som nu det
finska folket bibehållit till ett äreminne öfver sin störste
skald. I fönstret, som här vetter ut emot än, berättas han
ofta hafva stått, och han älskade att betrakta just det
naturens skådespel som är vårens: isblocken, hvilka söka
sig väg ut och försvinna i hafvet.
Det är ett af de egendomligaste intryck, man kan
erfara, att göra ett besök i detta Runebergs hem, hvilket in i
minsta detalj kvarstår, sådant det var, då den, hvilken gifvit
de enkla omgifningarna värde och intresse, ännu bebodde
dessa rum, som nu berätta om den döde skaldens hemlif och
vanor. Detta intryck är så starkt, att man gärna längtar
att förnya det. Det kommer sig däraf, att allt det
hvardagliga, det lilla i lifvet får sin betydelse därigenom, att
det stått i förbindelse och haft värde för en person, som
vi älskat eller beundrat. Genom denna dörr har denne
man, hvars skrifter fyllt mig med rikedom och glädje,
sedan jag var barn, plägat gå ut och in. I detta
rum har han nedskrifvit de dikter, som öfverlefva
förgängelsen. Framför denna lilla genretafla har han stått med
humorns vackra löje öfver sina harmoniska anletsdrag.
Allt som finns här har en gång utgjort den lilla del af lifvet,
som var hans, och den prägel, en personlighet alltid
förlänar åt sin omgifning, hvilar ännu däröfver. Därför går
man i dessa rum med en känsla af helgd, hvilken är lika
naturlig som den stora känsla af andakt och högtid, hvilken
själfmant kommer vid läsningen af Elgskyttarna och Fänrik
Stål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
